Foto: AP/SCANPIX

Larmet: Skräckrapporten är för försiktig

FN:s senaste klimatrapport sände en chockvåg över världen – vi har bara 10 år på oss att halvera koldioxidutsläppen.

Ändå menar professor Johan Rockström att IPCC-rapporten är alltför försiktig.

– Alla studier pekar på att vi redan i dag har intecknat oss för närmare en meters havsnivåökning. Närmar vi oss två grader kommer vi troligen utsätta oss för åtminstone två meters havsnivåökning, säger han.

Världens koldioxidutsläpp måste halveras till 2030 för att klara målet på 1,5 graders uppvärmning – den slutsatsen drog FN:s klimatpanel i en ny larmrapport i oktober.

Rapporten tog upp hur extrema väderhändelser som torka, tropiska stormar och översvämningar riskerar att bli betydligt allvarligare om den globala uppvärmningen blir 2 grader i stället för 1,5.

IPCC:s rapport pekade också mot att den halva graden kan bli avgörande för planetens framtid – att isarna på Grönland och i Antarktis destabiliseras på allvar någonstans i spannet mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning, vilket skulle kunna innebära en kraftig höjning av havsnivån.

Men trots de alarmerande slutsatserna har rapporten fått kraftig kritik för att underskattar de riskerna.

– Rapporten fokuserar inte tillräckligt på den svagaste länken i klimatkedjan: de självförstärkande återkopplingar som driver på uppvärmningen och som riskerar att skapa en uppvärmning utom kontroll, säger Durwood Zaelke, grundare av IGSD, till The Guardian.

Även Nobelpristagaren Mario Molina är kritisk.

– Självförstärkande återkopplingar kan skapa kaos i klimatsystemet innan vi hunnit tämja vårt energisystem, säger han till The Guardian.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research, håller med om att rapporten är försiktig.

– Det är ganska paradoxalt: IPCC utsätts ständigt för klimatskeptikers vältrande, men om det finns något skäl att vara kritisk mot IPCC och så är det att de är för försiktiga, säger Johan Rockström.

Vad är det du tycker de underskattar mest?
– Alla biosfärsåterkopplingar – risken att vi går över en tröskel och oåterkalleligt förlorar våra regnskogar. Och vi är enligt den senaste forskningen inte långt bort från den punkten.

Återkopplingarna innebär att även små temperaturökningar kan knuffa upp oss till nivåer långt över två grader, när naturen passerar olika klimatgränser och plötsligt blir självuppvärmande. Då kan olika effekter förstärka varandra som dominobrickor. Ett drastiskt exempel är att högre temperaturer kan torka ut Amazonas regnskog, som i nästa steg kan börja härjas av skogsbränder.

NEAR ALTAMIRA, BRAZIL - JUNE 15: Construction continues at the Belo Monte dam complex in the Amazon basin on June 15, 2012 near Altamira, Brazil. Belo Monte will be the world’s third-largest hydroelectric project and will displace up to 20,000 people while diverting the Xingu River and flooding as much as 230 square miles of rainforest. The controversial project is one of around 60 hydroelectric projects Brazil has planned in the Amazon to generate electricity for its rapidly expanding economy. While environmentalists and indigenous groups oppose the dam, many Brazilians support the project. The Brazilian Amazon, home to 60 percent of the world’s largest forest and 20 percent of the Earth’s oxygen, remains threatened by the rapid development of the country. The area is currently populated by over 20 million people and is challenged by deforestation, agriculture, mining, a governmental dam building spree, illegal land speculation including the occupation of forest reserves and indigenous land and other issues. Over 100 heads of state and tens of thousands of participants and protesters will descend on Rio de Janeiro, Brazil, later this month for the Rio+20 United Nations Conference on Sustainable Development or ‘Earth Summit’. Host Brazil is caught up in its own dilemma between accelerated growth and environmental preservation.  (Photo by Mario Tama/Getty Images) NEAR ALTAMIRA, BRAZIL - JUNE 15: Construction continues at the Belo Monte dam complex in the Amazon basin on June 15, 2012 near Altamira, Brazil. Belo Monte will be the world’s third-largest hydroelectric project and will displace up to 20,000 people while diverting the Xingu River and flooding as much as 230 square miles of rainforest. The controversial project is one of around 60 hydroelectric projects Brazil has planned in the Amazon to generate electricity for its rapidly expanding economy. While environmentalists and indigenous groups oppose the dam, many Brazilians support the project. The Brazilian Amazon, home to 60 percent of the world’s largest forest and 20 percent of the Earth’s oxygen, remains threatened by the rapid development of the country. The area is currently populated by over 20 million people and is challenged by deforestation, agriculture, mining, a governmental dam building spree, illegal land speculation including the occupation of forest reserves and indigenous land and other issues. Over 100 heads of state and tens of thousands of participants and protesters will descend on Rio de Janeiro, Brazil, later this month for the Rio+20 United Nations Conference on Sustainable Development or ‘Earth Summit’. Host Brazil is caught up in its own dilemma between accelerated growth and environmental preservation.  (Photo by Mario Tama/Getty Images)
Regnskogen riskerar att omvandlas till savann 2100 om vi inte stoppar utvecklingen. Foto: Getty Images

Problemet med rapporten menar Rockström också är att IPCC bygger sina slutsatser på att koldioxid ska sugas ut ur atmosfären.

– Rapporten inkluderar intressant nog att ytterligare 100 gigaton måste tas bort från den återstående globala kolbudgeten, om man tar hänsyn till metanåterkopplingarna. Alltså – bara metanflöden från våtmarker och permafrost från tinande tundror – bara en enda återkoppplingseffekt kapar bort 25 procent av budgeten. Men det nämns enbart vid sidan om, och inkluderas inte i beräkningen av det återstående koldioxidutrymmet. Det där tycker jag är vileseledande.

Då har vi inte ens tio år kvar egentligen, det måste gå ännu snabbare än så?
– Nej, exakt. Så är det. Det politiker, näringslivsföreträdare och ni i media måste förstå är att IPCC är den minsta gemensamma nämnaren inom vetenskapen. Det är det mest vetenskapligt konservativa, försiktiga golvet vi står på. Men det är ovärderligt att ha detta vetenskapliga golv som vi alla kan stå på utan någon som helst tveksamhet.

Att halvera utsläppen till 2030 med sex–sju procents utsläppsminskningar per år är möjligt. Men det kräver inget mindre än en global energirevolution Professor Johan Rockström

Världens energianvändning ökade med 2,1 procent år 2017. Detta bidrog till att världens utsläpp av koldioxid ökade med 1,4 procent förra året, efter att ha stått still i tre år.

Johan Rockström menar att det krävs en ”energirevolution” för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna.

– Är då utsläppstakten möjlig? Ja, att halvera utsläppen till 2030 med sex–sju procents utsläppsminskningar per år är möjligt. Men det kräver inget mindre än en global energirevolution. Det kräver stora politiska beslut, där varje land och sektor måste anta vetenskapligt baserade kvantitativa utsläppsmål och styrmedel för ett pris på kol måste genomföras över allt. Så som vi beter oss i dag är vi helt oförmögna att lyckas.

Men förstår politikerna vad som krävs och hur stor omställningen måste bli?
– Det finns en bred förståelse bland våra politiska ledare i Sverige. Det handlar om deras egen politiska överlevnad, om de ska anses vara seriösa politiker.

– Man förstår problematiken, men man har inte förstått att det är en genomgripande omställning av hela samhället. Man tror nog att det här fixar sig genom att skruva på marginalen.

Det finns de som hävdar att IPCC:s värsta scenarier är orealistiska. Professor Kjell Aleklett, professor emeritus i globala energisystem, menar exempelvis att oljan inte räcker till för att komma upp i de nivåer IPCC beskriver i sina antaganden. Men Johan Rockström hävdar tvärtom att han underskattar tillgången på kol och gas.

– Den planetära gränsen är 1,5 grad, inte två grader. Den återstående kolbudgeten är 500 gigaton koldioxid. Det är så lite så man behöver inte ens räkna på det. Vi har kvar smulorna på bordet. De kan i princip ätas upp helt och hållet av biosfärsåterkopplingar som vi inte ens har kvantifierat hittills. Peak oil spelar ingen roll – vi är bortom peak oil.

Om vi inte lyckas, vad väntar oss de kommande årtiondena?
– Det är inte de kommande 10–20 åren vi kommer att få de stora smällarna. Men de kommande 10 åren avgörs huruvida vi utsätter alla framtida generationer för en resa där planeten rör sig mot katastrof eller mot ett hanterligt jämviktsläge.

En översvämmad väg i Queensland, Australien. Foto: Getty Images

Det finns studier som pekar mot att isavsmältningen i Antarktis accelererar och havsnivåhöjningen kan bli upp till en meter redan 2070. Johan Rockström menar att en enmetershöjning av havsnivån troligen är oundviklig på lång sikt.

– Alla studier pekar på att vi redan i dag har intecknat oss, med stor sannolikhet, för närmare en meters havsnivåökning. Närmar vi oss två grader kommer vi troligen utsätta oss för åtminstone två meters havsnivåökning – men det kommer ta flera hundra år innan vi når dit. Det kan det ta 200 år innan vi når 4–5 grader och innan isarna har tagit oss till fyra–fem meters havsnivåökning och det inte längre går att producera mat till mänskligheten.

– Men 2018 är en påminnelse om vilka ökande extrema väderhändelser vi erfar nu och vilka vi kommer att få erfara. Alla småsmällar; sjukdomar, torka, översvämningar, värmeböljor, extrema parasiter kommer vi att anpassa oss till. Men vid sidan av detta har vi en annan trendlinje, tipping point-linjen, som har två steg: Först att vi tidigt riskerar att trycka på ”på-knappen”, där vi startar oåterkalleliga processer. Och sen när luckan till sist faller, kanske långt in i framtiden, då temperaturen når över 3–4 grader. Men vi vet inte när luckan faller, säger Johan Rockström.

– Vi kan riskera att trycka på ”på-knappen” för att regnskogen oåterkalleligen blir en savann redan 2030 – men den kanske inte omvandlas till en savann förrän 2100 eller ännu senare. Men det är inte särskilt långt borta det heller. Och vilken rätt har vi att inteckna alla framtida generationer till en ekologisk kollaps?