Varningen – Arktis ekosystem är på väg att kollapsa
”Vår civilisation är kanske redan död”
Tron på förnyelsebar energi och ny teknik är en återvändsgränd, menar författaren Therese Uddenfeldt.
Även om vi satsat hårt på det förnybara så har vi ännu inte ersatt en droppe fossil energi.
– Vi vill så gärna säga att det är Trump-anhängare som är faktaresistenta, men i mångt och mycket är det hållbarhetskramare som är faktaresistenta.
– Man vill inte inse att den här civilisationen kanske redan är död, säger Therese Uddenfeldt.
Att ny teknik och grön omställning ska kunna lösa klimatkrisen är ett självbedrägeri.
Det menar författaren Therese Uddenfeldt, som 2016 gav ut boken ”Gratislunchen” – om vårt stora beroende av olja och vad som händer när oljeproduktionen börjar sjunka.
När politiker och näringslivsföreträdare talar om omställningen till förnyelsebara energikällor, så brukar de ofta säga att takten i omställningen är hög och att priserna på exempelvis solceller rasar.
Men det spelar ingen roll, menar Therese Uddenfeldt, så länge som vi inte ersätter någon energi i vårt system – vi bara tillför.
– Även om vi satsat relativt hårt på förnybara energikällorna så har vi inte ersatt en droppe fossil energi än. Vi ökar bara på vårt beroende, säger Therese Uddenfeldt.
Världens energianvändning ökade med 2,1 procent år 2017. Den förnybara energin stod för cirka 30 procent av ökningen – men utklassades av den fossila energin som stod för 70 procent. Detta bidrog till att världens utsläpp av koldioxid ökade med 1,4 procent förra året, efter att ha stått still i tre år.
– Det är det som är problemet i debatten; vi hamnar i det här med att priset på solceller sjunker – ja, det gör det kanske. Men vårt energiberoende ökar hela tiden, vi konsumerar mer och mer energi för varje år som går. Det innebär krasst att att vi plockar ut mer och mer från jorden, och dumpar mer och mer avfall i jorden.
Therese Uddenfeldt menar att vi ägnar oss åt en sorts ”magiskt tänkande” när vi tror att vi kan fortsätta med den nuvarande livsstilen.
– Det ska vara hållbart hit och dit, min tröja är ekologisk och min choklad är plockad av glada peruanska bönder – men vad innebär de här stora energiuttagen? Jo, att samhället är ohållbart till sin natur. Hållbarhet för mig är att man inte tar ut mer än vad jorden kan återskapa. Och där är vi inte.
När förespråkare för en grön omställning talar om hur snabb ökningstakten är i de nya energislagen – måste inte omvandlingen börja någonstans? Och är det inte viktigt i sig att den går snabbt?
– Det där beror helt och hållet på hur man ser på saken. De har rätt i att priserna faller snabbt och att det sker stora satsningar på förnybar energi. Men egentligen är det med skräck vi ska se på att vi kan ställa om till ett annat energislag. Mardrömsscenariot skulle vara att vi hade en oändlig energikälla, för då kan vi bara fortsätta med en rovdrift som underminerar hela det biologiska systemet.
Vad är det då du hävdar att politikerna inte har förstått?
– De har inte insett att ny teknik bara gör saken värre. Vi kan inte leva över våra tillgångar. Vi kan inte leva med en ständig ekonomisk tillväxt.
– Och det här är intressant för någonstans visar det att vi är faktaresistenta. Vi vill så gärna säga att det är Trump-anhängare som är faktaresistenta, men i mångt och mycket är det miljödebattörer, politiker och näringsliv som tror på hållbarhet som också är faktaresistenta, som inte tar till sig vad fysiken säger.
För knappt en månad sedan kom en rapport från forskare vid universitetet i New Mexico om att vanliga kor kan vara de största landlevande däggdjuren som finns kvar på jorden om några hundra år, på grund av människans utbredning. Och medelvikten på däggdjur i Nordamerika väntas minska från 7,7 till 4,9 kilo. Therese Uddenfeldt ser rapporten som ett tydligt exempel på hur människan påverkar planeten.
– På 40 år har hälften av de vilda djuren försvunnit. Betyder det att resten av de vilda djuren kommer att försvinna under resten av min livstid? Då är det ju något allvarligt fel med vårt samhälle – och hur skulle en ny energikälla som tillåter fortsatt rovdrift förbättra det? Många har låst in sig i tänkandet om optimism, om hopp, och den ständiga tron på ny teknik. Man vill inte inse att den här civilisation kanske redan är död.
Du menar att vi lever i en död civilisation?
– Jag menar att den befinner sig i en dödsprocess. Att den är sjuk är uppenbart, eftersom vi lever i den sjätte massdöden enligt forskarna – det får man ändå tolka som att något inte står rätt till. Plus att vi har de här hoten med peak oil, klimatet, avskogning och så vidare. Jag tror att vi går en ljus värld till mötes, men att den här civilisationen måste dö först.
Hur ska det gå till?
– Vi kan välja mellan att kraschlanda och mjuklanda och vi verkar ha valt kraschlandning, eftersom vi inte vill se saker som de faktiskt är. Vi måste sänka våra utsläpp till en tiondel om vi ska nå Parisavtalet. Det är jättemycket – varför är då inte maten dyrare? Varför är inte flygresorna dyrare? Varför drabbar inte det här oss? Jo, för att vi har den här tilltron till ny teknik.
– Kungliga vetenskapsakademien kom med en rapport för ett tag sen om att ny teknik inte räcker för att nå Parisavtalen. Vi måste förändra vårt beteende, men jag får inga brev hem från någon nyinrättad myndigheten om hur jag ska sluta konsumera. För problemet är att om vi ska trappa ner, då drabbar det det ekonomiska systemet. Då blir det en katastrof av ekonomiska skäl. Så vi sitter i en ljuvlig rävsax.
Ytterligare en svårighet blir att göra stora investeringar i nya energislag när vi samtidigt kommer att få brist på energi när oljeproduktionstoppen, peak oil, inträffar.
”Världens oljereserver börjar ta slut”, rapporterade Opec den 12 april och hänvisade till att efterfrågan på olja tillsammans med nedskärningar i produktionen gör att världen är på väg att ”äta upp” sina reserver.
– Peak oil är bortom vår föreställningsförmåga. Vi har en självbild av ständig expansion, framgång och tillväxt – vår självbild är att vi löser allt. Peak oil är svårt att prata om eftersom det bygger på en annan bild av människan. Men när peak oil inträffar – termodynamiken talar för att det sker och peak oil har inträffat i väldigt många länder – då sitter vi i en fälla som är magnifik. För vi kan inte ställa om samhället och samtidigt bibehålla vår levnadsstandard om mängden energi in i systemet sjunker.
Många forskare är oroliga för att vara alarmister. Du väjer inte för att vara alarmist?
– Jo, jag kommer kanske framstå som väldigt löjlig i framtiden! Men – jag har inget jobb att förlora. Jag har inget politiskt parti, jag behöver inte ha några followers. Jag tror att hela det här klimatgänget gjorde en kalkyl. När de sa att allt går åt skogen så lyssnade ingen. Men när de sa att det finns hopp, så började folk lyssna. På sätt och vis var det rationellt och pragmatiskt, men vad de gör är att de inger falska förhoppningar och det tror jag de vet att de gör. Det gröna tekniktåget utmålas som en lösning, men det är det nog inte – jag är ledsen.
Om vi blickar 50 år fram i tiden, då när alla mekanismer har trätt i kraft – vad händer då?
– Jag ser inga tecken på mjuklandning. Vi är fortsatt så tillväxtfokuserade. Trösten är att om inte vi ställer om, så gör naturen det åt oss. Vi lever absolut i en annan värld om 50 år, sen är det vårt val om vi har valt frivillig nedskalning, om vi vill vara en mindre börda för vår planet.
Och i värsta fall blir det som i filmen ”The Road”?
– Ja, det är väl i värsta fall. Jag tror man kan tänka sig att strukturerna bryts ner och att vår sårbarhet blir väldigt tydlig. Och att det blir väldigt rörigt, med starka konflikter. Jag tycker att det är så svårt att spekulera i eftersom vi lever i ett samhälle som pekar på motsatsen. Därför är det så svårt att föreställa sig något annat, eftersom det rullar på rätt fint. Det är som om vi lever i parallella verkligheter. Å ena sidan är det rätt bra fart på ekonomin, å andra sidan lurar det här bakom hörnet. Det gör det väldigt klurigt att föreställa sig olika scenarier.